lottaloving

Så var man ensam då! Igår var nog de längsta timmarna i mitt liv, vaknade ca 7 och sedan väntade jag, och väntade på samtalet som skulle tala om att grodan landat säkert och att dom var på plats i Turkiet. Halvtvå kom ett sms som fick klumpen i magen att upplösas =) han var säkert nere på marken igen =) vissserligen hundratals mil ifrån mig...men ändå. Fick ett till mess igår kväll om att liten groda fått massage och bubbelbad =) avundsjuk?....kanske lite då! Har svårt att roa mig själv här hemma, antastar vänner och bekanta och bjuder in mig på kaffe lite här och var. Den här veckan är en bra träning för en ynklig liten mamma som undertecknad, eftersom han sökt till kollo och blir borta tre veckor om han kommer in. Vet att tre veckor är längre än en vecka ,men det känna liksom säkrare på kollo, då är han ju HÄR i Sverige och jag kan ta mig till honom om något skulle hända. Det är den jobbigaste känslan den här veckan, att om något händer har jag ingen, NOLL möjlighet att ta mig till honom...... det finns väl inget jobbigare för en förälder än att inte kunna finnas där för sitt barn? i mitt fall så är det i alla fall den känslan som är starkast. Men Jisses vad GLAD jag är för hans skull, vilket lyxhotell (har sett bilder) och al inclusive på det =) hoppas han njuter ordentligt lillskiten.

En dag återstår sen åker han ifrån mig den lille, han packar just nu, han packar, han packar upp och han packar om, allt med samma svettiga beslutsamma min. Jag var inne i hans rum först,satt så fint där på sängkanten, men det gick inte....uj vad osams vi blev, det KLIADE i hela händerna på mig,ville rycka allt ur väskan och göra själv, men jag besinnade mig, och ändå blev vi osams. Det är mycket nu,en ivrig liten kille vill ta med ALLT.......: man BEHÖVER inte 6 par kalsonger mamma! säger han med en suck, men du ska vara borta en vecka, du behöver FLER, men där blev det stopp, två axe luktagott däremot samt hårgele, hårspray OCH parfym....det behöver man....men inte kalsonger alltså?? ....eller?

Så börjar den närma sig ,den där åldern som både förtjusar och skrämmer mig =)   det är dags att bryta sig fri-åldern
Liten är inte riktigt sååå liten som undertecknad inbillar sig.
Hur jag än vrider och vänder på det så ÄR det inte min bäbis längre (fast jag kommer ALDRIG erkänna det för mig själv)  och när jag tittar på min underbara, vackra, fantastiska,fina pojke....så står där en tweenie (ni vet, mellanting mellan barn och tonåring) om ca 14 cm är han lika lång som mig. Men herregud!! hur gick det till? vi satt ju NYSS i sandlådan!

Och i Torsdags kom han hem med en hemmagjord inbjudan och deklarerade med fast röst att han skulle sova hos Philip på Fredag tillsammans med alla andra killar i klassen, men, men ,stammade jag, på Fredag? men,sen är det ju pappas helg nästa vecka och du åker till Turkiet en vecka, då får vi ju bara Lördag att mysa på....hör jag mig själv säga ynkliga människa. Skäms på mig!  En mamma ska väl peppa och hurra när liten tar sina första traskande steg ut i stora världen utan att hålla handen.....för en kort sekund så glömde jag det :(     Sen ryckte jag upp mig!  Det klart du ska sova borta, sa jag med hurtig röst, vad roligt, ALLA killar i klassen, tänk vad kul ni ska ha.
När Fredagen kom eskorterade jag käckt liten grodan med täcke och kudde hem till Philip och vinkade jö-jö
Behöver jag säga att jag inte sovit SÅÅÅ bra, med mobilen bredvid mig och ena ögat på vid gavel.
Har den ringt...mobilen??   NATURLIGTVIS inte, Det är inte grodan som har separationsångest- det är JAG!!

Så var det pappahelg igen, den här gången är det lite värre än vanligt eftersom pappa bestämt att båda pojkarna ska med på urn nedsättning av farmor.
Något som Johannes tycker är skitjobbigt =(
Jag är arg.....igen, Har han fått något val? Svar :nej, det är bara att följa med.
I vilket fall som helst så såg jag att min grodan var väldigt ,väldigt ledsen (han visar inte sådant om han slipper) så jag lade fram ett förslag för honom, och han nappade. Förslaget innebar att han gick in i sitt rum och skrev ett brev till farmor , sedan gick vi ut på balkongen med ljuslykta, tändstickor, blomkruka (utan blomma) och brevet, det ack så viktiga brevet.
Först tände vi ljuslyktan (för Farmor) sedan tände han eld på brevet,  när det fått ordentlig fyr placerade vi det i blomkrukan, så det kunde brinna utan att vi behövde oroa oss för att tutta fjutt på huset, då kom tårarna på lilleman.
Tror du verkligen farmor vet vad jag skrev? frågade han med darrande röst.
Det klart hon vet!
Bara farmor och Johannes vet....precis som det ska vara.
Nu är elden släckt,brevet är borta...tårarna har runnit klart för ett tag och en liten trött groda sitter uppkrupen i soffan med glass och kolasås =)  ett bra slut på en mindre bra dag/L

Måste erkänna att jag är det idag, lite ledsen. Men framför allt känner jag mig OERHÖRT ensam i min ledsenhet =( sitter på köksbordet(sitter alltid PÅ bordet när jag tänker, knasig? jag vet! ) får inte kommunikationen med grodans far att fungera, eller rättare sagt HAN vill inte prata med mig, har inte tid, sitter lite trångt till ,osv,osv ursäkterna är många. Men resultatet är ALLLTID detsamma....NOLL kommunikation. Och just nu BEHÖVER jag prata med honom, om två veckor tar han med sig Johannes till Turkiet och jag är hans mamma, det finns saker jag vill och HAR RÄTT till att få veta ex, vart i Turkiet? vilket hotell? hur mycket fickpengar ska jag skicka med? men får jag chansen att fråga? nej.
känner mig så jävla slut som människa just nu och när jag vill prata med någon vän så finns ingen där. känns för jävligt måste jag säga =(

Och så har jag då gjort det igen! insett att alla dom där människorna som jag skryter så vitt och brett om och som förvisso är värda att skryta om, alla dom som finns i min värld och som jag har förmånen att kalla vänner, (dom ÄR vänner) finns där och är nära för att JAG håller dom nära, JAG ringer;jag åker och hälsar på, JAG messar;JAG;JAG;JAG!!!!!!!!!!!   Och om jag slutar då? vad händer då?   skulle vara JÄVLIGT intressant att se....och NEJ! det är ingen ide att ringa idag...jag kommer INTE att svara!!!!!!!!!!!!!!

Jaha, idag är det dags för stora släktkalaset igen, hos syster som vanligt, är mycket tacksam för detta eftersom jag inte ens behöver ta på mig skor utan bara traska ut i trappen till dörren mitt emot. Men det är något mystiskt med släktträffar, alltid denna pirrande känsla av lite obehag, tänker att jag ska bara sitta tyst och äta min mat, då kan jag väl inte hamna i onåd hos någon?........ eller???????????

Äntligen är den här! Den efterlängtade underbara påskledigheten. Hoppas på sol och värme =) /L

Sovmorgon till klockan sju och bara två dagar kvar till påskledigheten =)   känns så skönt! Igår var grodan och jag ner och mötte pappa och  lillebror med mamma på polisen och fixade pass till barnen. Jag tyckte att det gick bra. Men C ringde mig igår kväll (den andra mamman)  hon tyckte det kändes olustigt, inte att träffa mig utan hon tyckte far verkade olustig. Det är synd, för egentligen har han det ultimata utgångsläget för fortsatt bra relationer, han har två ex med varsit barn som gillar varandra, pratar och träffas med barnen, han har en ny(gammal) flickvän som  jag tycker verkar trevlig och inte alls har nåt emot att småprata med. Egentligen så har han ju alla förutsättningar för att slippa bråk och groll, men det är något som inte är bra med att vi gillar varandra C och jag..synd....mycket synd. Nåväl om fyra veckor lyfter planet med min groda till Tyrkiet, seibe hette stället, ligger rätt högt upp i norr och har just nu 12 grader varmt.....vi hoppas på snabb förbättring =)   glad påsk/L

Det är en sådan där härlig,underbar lördag som det bara kan vara i april,maj.
Solen strålar,fåglarna kvittrar nästan lite hysteriskt, och jag känner mig smått hysterisk själv, det spritter i kroppen,vill ut, vill bort, vill städa, vill fixa, vill fika i solen :)  vill,vill,vill!!!!!!!!!!!!!
Väntar på L  vi ska göra stan ett par timmar, eller rättare sagt HON gör stan och jag hakar på som klädsamt bihang :)  det är hon som har råd att handla, själv får jag nöja mig med att titta och vara smakråd(inte för att hon behöver något)  men det är inte fy skam, härligt att bara vara ute och fara,susa runt och titta överallt och ingenstans. Senare skall jag landa hemma hos ytterligare en vän. Måste göra så, KAN inte sitta still, så är det och så har det alltid varit.
Har vårstädat belkongen i morse, knäskurade golvet i takt med fåglarnas kvitter, huj vad det gick undan :)
saknar grodan ........som alltid, är det så här det ska vara resten av livet? att man konstant saknar sitt barn så fort han är borta? men hur sjutton ska det bli när han är i övre tonåren och ute med polare hela tiden?
Vad gör jag då????
Kram/L

Sitter och tittar på den finaste lilla killen i världen :)
helt ovetande om världen ligger han där och sussar så mjukt.
Snart dax att väcka honom, men inte ännu... vill titta lite till
finns INGET finare !!!
Det är så sant som ordspråket säger- Dom är söta när dom sover :)
På fredag är det pappahelg igen, så jag suger i mig så mycket jag kan innan dess, och en sådan här stund, när jag bara sitter här och ser hans småleende i sömnen och hör hans stadiga andetag....är helig!
/L

Kommit till det läget då jag är lite trött då, lite trött på folk helt enkelt ingen nämd och ingen glömd ...så går väl talesättet.
Ville så gärna hitta vårglädjen när solen tittade in genom rutan, men allt jag såg var dammet som låg i högar på golvet...redo att anfalla, så jag förlikar mig med tanken på att det får bli en sån "där dag" och hasar mig med trötta steg till jobbet /L

Så kom han då hem i måndags istället för o söndags lillgrodan, det hade gått jättebra och han hade varit ensam med pappa hela helgen. Ingen lillebror, ingen sambo, bara pappa och han, fast kramen jag fick var nog lite extra stark mitt på skolgården till och med. Med andan i halsen berättade han att dom ska åka till Turkiet en vecka i början av maj. Där börjar min ångest..................... Min pojke ska flyga, vara hundratals mil bort från mig och jag har noll kontroll. OERHÖRT jobbigt för mamman i mig! Men glad är jag för hans skull :) första utlandsresan för mitt hjärta. Önskar så att det hade varit jag som haft råd att få ge honom den, men,men, det är som det är :/

Igår kväll fick jag för en liten liten stund panik, kände den stiga upp i magen och sprida sig till kroppens övriga delar, medans jag utåt försökte ha kontroll och vara lugn, allt detta medans jag febrilt letade,famlade i fickor ,tittade i väska, studerade golv och soffa hos vännina med örnblick, men nej! min snuttis var borta! Det som bara inte får hända hade hänt! Snuttis är benämningen på ett mobil fodral som grodan vävde åt mig på 6års-verksamheten, han slet så svetten lackade enligt personalen, när kompisarna var ute och hade snöbollskrig så satt han där den tappre lille mannen och vävde och vävde, ALLT för att hinna färdigt till jul. Han har smak också måste jag säga, snuttis är randig i färgerna orange, ockra och vinrött, skitsnyggt! :) Nåja, numera är denna lilla väv rätt tummad, sliten, lite dassig i ränderna kanske, varsamt tvättad ack så många gånger, lite trådig och lagom nött. Jag vet inte riktigt säkert varför det blivit just denna väv som fått platsen närmast mitt hjärta; jag har ju fått så många fina saker som Johannes gjort till mig genom åren, men det är något.....något visst, något varmt med snuttis. Kanske var det för all möda han lade på just denna gåva för att hinna färdigt till jul, eller för ljuset i hans ögon när han med stor förväntan höll andan medan jag vecklade upp paketet på julafton, eller för den TOTALA lyckan i hans ansikte när han såg min glädje, när mina händer varsamt smekte den fina lilla väven och han själv inte kunde låta bli att känna. Visst var den fin mamma? och så det strålande leendet och det glittrigaste glittret i dom vackra ,vackra ögonen......:visst var den fin! nästan lite hänförd över sin egen förmåga att ha åstadkommit något så speciellt :) Numera kan jag nästan inte ha mobilen i snuttis, men det spelar ingen roll, med ska den ändå, den ligger stadigt förankrad i min ficka så fort jag ger mig utanför dörren, en bit av min Johannes ligger stadigt förankrad i min ficka....alltid! Så det var inte konstigt egentligen, att paniken smög sig på, bestämde mig för att gå EXAKT samma väg som jag kommit när jag cyklade till väninnan, att det var kolmörkt struntade jag totalt i, jag tänkte INTE åka hem utan min snutteväv......BASTA!!!! Och tänk! när jag kom ner till min cykel och skulle låsa upp och börja trampa så kastade jag ett öga ner i cykelkorgen.........och där, alldeles stilla och fin låg den, den bästa present en mamma kan få :) /L

Ibland blir jag så trött och ledsen, man tror att man gjort något bra, men så visar sig att så var det inte, då blir jag ledsen. Jag blir också ledsen på mig själv just FÖR att jag tillåter mig att bli ledsen, ledsen när vänner inte reagerar som jag förväntat mig, ledsen när vänner inte ringer tillbaka fast dom SER att man ringt, ledsen över brutna löften, ledsen över så jävla mycket. Det är inte deras fel att jag blir ledsen, det är JAG som avgör hur jag ska reagera, önskar så att jag hade förmågan att bara SKITA i folk, jag får jobba på det/L

Jag försöker verkligen....gilla läget alltså, jag har haft otaliga debatter i skallen hela helgen, angående groda och far förstås, eller egentligen är det väl far, jag har varit arg,galen,förbannad, så till den milda grad att jag för en stund velat åka dit, ställa mig näsa mot näsa med fanskapet och bara skrika :VAD HÅLLER DU PÅ MED???????????????????? Sedan har jag varit förnuftig, snäll, förstående, försökt se det ur hans synvilkel, det är ju hans pojke också, det är det, han vill ha bättre kontakt, och det är väl bra; men det där gnagande tvivlet sitter som en liten irriterande spik i magen, hårt, hårt sitter den där....fast och stadig....orubblig! den där känslan av det bara är ännu en av pappas "nycker" måste jag faktiskt kalla det, varför? för att det aldrig,aldrig är bestående, och den som åker jo-jo här är den vackraste i världen, alltså grodan, det är INTE OKEJ!!!!!! 1 ) Jag vill ha mer tid - fast han ringer aldrig i veckorna (pappa alltså) 2) Det känns inte bra - han låter grabbarna sköta sig själva och straffar ut båda om en gjort fel 3) Jag vill ha en bättre relation -han hånar båda killarna för deras relationer med sina mammor (ska du inte ringa morsan och skvallra nu?) när han skällt ut dom för något.....vuxen poäng saknas definitivt där 4) Ena dagen får man hoppa i soffan, pappa hoppar till och med han också :) nästa dag får man en utskällning om man sitter fel på stolen....(bara typexempel från min sida, har inte varit just en stol) poängen är: Man kan INTE förvänta sig att en bra relation bara ska vara där. Den måste BYGGAS! OCH man bygger inte bra om man inte är konsekvent, eller som grodan själv uttrycker det. GRODAN: jag vågar inte göra pappa arg för han skriker så då Mamma: men jag skriker ju också, jag skriker ju jättehögt Grodan: jaaa, men det är inte samma sak, för ibland när pappa är arg så fattar jag inte vad han är arg på, det är så konstigt mamma. Det är det här som ger mig ont i magen, hela tiden han är ju exakt likadan med mig när jag tänker efter, ena dagen så är det ,tjena,tjena, idel leenden och snacka glatt om ditt och datt, stanna och dricka kaffe till och med när man ska lämna groda eller skriva på något papper (sådant som alla med delad vårdnad måste göra) nästa dag är det sammanbitet, tyst, vägrar prata och man bara VET att man är såå oönskad som en mamma bara kan vara! och det jävligaste är att man vet ALDRIG när det ska vara en trevlig far och när det ska vara en jävlig far som man tvingas träffa, det här lever barnen i... är det konstigt att man inte får en bra lättsam relation? Jag tycker inte det! Så därför känns det inte så bra det här, att liten ska stanna en dag extra varje gång, men jag säger inget om det....ännu! Så länge jag ser att min groda är okej med det här och att det känns bra för honom, så länge är det bra! Fast spiken i magen.....den sitter där den sitter! /L

I morgon är det då dags, den sedvanliga pappahelgen,fast denna gång med vissa förändringar, dels skall grodan stanna till måndag morgon i stället för att komma hem söndag förmiddag OCH lillebror är av någon anledning inte där ? det blir alltså lite mer pappatid, någon tanke har säkert far med detta men jag bryr mig inte om att fråga. I vilket fall som helst så är grodan glad för att han skall få vara lite själv med sin pappa (förutom sambon då),han är inte riktigt lika glad över att behöva stanna till måndag, men som jag sagt otaliga ggr under dagen så kommer det säkert inte kännas särskilt konstigt utan gå hur bra som helst. Pratade med ex nr två (den andra mamman) ja, vi har en bra relation och jag gillar henne skarpt, far hade ringt dit också och berättat om Turkiet och nu var resan tydligen betald, så det är säkert en sådan sak han tänker berätta för Johannes i helgen när dom har egentid. Han komer att bli överlycklig (Johannes alltså), tänk att få flyga utomlands, det har han aldrig gjort men alltid tjatat om :) är såååå glad för hans skull även om jag kommer sakna honom varenda minut och räkna ner timmarna tills han kommer hem igen. /L

Jodå, nog börjar han bli frisk alltid lillskiten, just nu sitter han vid köksbordet och bryter udden av pennor medans han muttrar diverse besjärjelser åt höger och vänster, jag har flytt fältet, skulle redan fallit platt ner om blickar varit vapen, tog min tillflykt hit för att få loss frustrationen.....så nog håller han på att bli frisk alltid!!