lottaloving

Måste erkänna att jag är det idag, lite ledsen. Men framför allt känner jag mig OERHÖRT ensam i min ledsenhet =( sitter på köksbordet(sitter alltid PÅ bordet när jag tänker, knasig? jag vet! ) får inte kommunikationen med grodans far att fungera, eller rättare sagt HAN vill inte prata med mig, har inte tid, sitter lite trångt till ,osv,osv ursäkterna är många. Men resultatet är ALLLTID detsamma....NOLL kommunikation. Och just nu BEHÖVER jag prata med honom, om två veckor tar han med sig Johannes till Turkiet och jag är hans mamma, det finns saker jag vill och HAR RÄTT till att få veta ex, vart i Turkiet? vilket hotell? hur mycket fickpengar ska jag skicka med? men får jag chansen att fråga? nej.
känner mig så jävla slut som människa just nu och när jag vill prata med någon vän så finns ingen där. känns för jävligt måste jag säga =(