lottaloving

Så har han då åkte,den ende  och ack så underbare mannen i mitt liv, fast lite betänksam var han allt. Vi skiter i det här mamma sa den lilla rösten när vi släpade ut väskor på parkeringen, sen ryckte han upp sig! Jag SKA klara det,det vore fan om jag inte ska klara det hörde jag honom mumla mellan sammanbitna tänder.
Allt blev lättare när vi anlände till Växhuset bland de andra nervösa förväntansfulla, pirriga barnen och deras stackars föräldrar, för vem är den första vi ser om inte Johannes gamla bästis från dagis som flyttade för flera år sedan till grodans besvikelse....och dom känner igen varandra, två minuter sedan var de ler och långhalm igen =)
när bussen anlände en timme försent så var det två glada grabbar som kastade sig på för att få sitta högst upp (dubbeldäckare) och att dom skulle dela rum var liksom redan självklart  =)

Så nu har första natten klarats av, kunde jag sova? Svar: Nej! naturligtvis inte    =)