lottaloving

Idag var vi på utvecklingssamtal du och jag, det i sig är inte ett dugg märkligt. Det märkliga, var när jag kom på mig själv med att förundrat sitta och betrakta denne,fantastiska,verbala,smarta tonårskille, denna underbara yngling och insåg att han var min. Vad hände med tiden? min groda,den lilla parveln med knubbiga små lår,hur blev det så här? 13 år, tonåring! Om 13 år bara rusar förbi mig så här fort hur blir det då med nästa 13? Är livrädd!! vill inte, FÅR inte missa någonting. vill suga i mig varje minut,varje sekund jag får äran att vara i din närvaro. För det är det....en ära, en ära att se dig andas, utvecklas och växa. Att få förmånen att sitta vid köksbordet,spela kort och dela dina tankar.....älskade unge! vet du om hur BRA du är? Nej,det tror jag inte, inte ännu.

Men det kommer, om jag får vara med och bestämma så kommer det på sikt, vetskapen om vem du faktiskt är och vad du faktiskt kan åstadkomma....för du min ängel, är FANTASTISK!!!
Tack för alla dagar,timmar,minuter du låter mig få vara med och dela upptäckten av dig. =)