lottaloving

Jaha så sitter man här igen då med sjuk liten kille :( det är bara två veckor sedan han opererade sig, ja men va sjutton. Det är säkert jag som smittat honom fast jag inte varit sjuk direkt, klart jag inte har...jag är ju vuxen och till på köpet mamma, jag har inte TID att vara sjuk, jag har inte RÅD att vara sjuk, det är den bistra jävla sanningen. Ibland är jag sjuk i alla fall, dvs jag lyssnar till den inre rösten som säger åt mig att LYSSNA på kroppen, att strunta i att vara duktig för en gångs skull,då stannar jag hemma,två kanske tre dagar till och med, men det svider saftigt när lönen kommer. Har man som jag dessutom skulder som dras varje månad så blir det INTE mycket kvar den saken är säker.Så därför är jag INTE sjuk, fast jag känner mig rätt dassig, och hostar det gör jag....ibland, huvudet värker, men SJUK det är jag INTE!!!! Egentligen är det inte så konstigt heller att man är halvdassig rätt ofta, jobbar man med små rara barn som inte heller får vara sjuka utan ska vara på dagis kosta vad det kosta vill så blir det lätt så här, droppen var väl ändå när undertecknad ringde en förälder för någon vecka sedan eftersom det lilla barnet,hostade,hostade och hostade, röd i ögonen av all gråt och en nos som bara rann och rann, snälla föräldern kom naturligtvis och hämtade sitt gryn, men DRÖM om vår förvåning när förälder morgonen därpå kommer kånkande med litet gryn igen, med orden : vi har varit hos dr, det är inget fel på honom, han hostar inte! VAD säger man då??? nehe, jag måste ha INBILLAT mig att ungen knappt fick luft pga all hosta som aldrig ville ta slut, och näsan, och tröttheten som gjorde att liten inte alls hängde med i farten på dagis.....jamen den inbillade jag mig också naturligtvis!!!!!! ...... men ja är inte bitter!! /tjing