lottaloving

Kommit till det läget då jag är lite trött då, lite trött på folk helt enkelt ingen nämd och ingen glömd ...så går väl talesättet.
Ville så gärna hitta vårglädjen när solen tittade in genom rutan, men allt jag såg var dammet som låg i högar på golvet...redo att anfalla, så jag förlikar mig med tanken på att det får bli en sån "där dag" och hasar mig med trötta steg till jobbet /L

Så kom han då hem i måndags istället för o söndags lillgrodan, det hade gått jättebra och han hade varit ensam med pappa hela helgen. Ingen lillebror, ingen sambo, bara pappa och han, fast kramen jag fick var nog lite extra stark mitt på skolgården till och med. Med andan i halsen berättade han att dom ska åka till Turkiet en vecka i början av maj. Där börjar min ångest..................... Min pojke ska flyga, vara hundratals mil bort från mig och jag har noll kontroll. OERHÖRT jobbigt för mamman i mig! Men glad är jag för hans skull :) första utlandsresan för mitt hjärta. Önskar så att det hade varit jag som haft råd att få ge honom den, men,men, det är som det är :/

Igår kväll fick jag för en liten liten stund panik, kände den stiga upp i magen och sprida sig till kroppens övriga delar, medans jag utåt försökte ha kontroll och vara lugn, allt detta medans jag febrilt letade,famlade i fickor ,tittade i väska, studerade golv och soffa hos vännina med örnblick, men nej! min snuttis var borta! Det som bara inte får hända hade hänt! Snuttis är benämningen på ett mobil fodral som grodan vävde åt mig på 6års-verksamheten, han slet så svetten lackade enligt personalen, när kompisarna var ute och hade snöbollskrig så satt han där den tappre lille mannen och vävde och vävde, ALLT för att hinna färdigt till jul. Han har smak också måste jag säga, snuttis är randig i färgerna orange, ockra och vinrött, skitsnyggt! :) Nåja, numera är denna lilla väv rätt tummad, sliten, lite dassig i ränderna kanske, varsamt tvättad ack så många gånger, lite trådig och lagom nött. Jag vet inte riktigt säkert varför det blivit just denna väv som fått platsen närmast mitt hjärta; jag har ju fått så många fina saker som Johannes gjort till mig genom åren, men det är något.....något visst, något varmt med snuttis. Kanske var det för all möda han lade på just denna gåva för att hinna färdigt till jul, eller för ljuset i hans ögon när han med stor förväntan höll andan medan jag vecklade upp paketet på julafton, eller för den TOTALA lyckan i hans ansikte när han såg min glädje, när mina händer varsamt smekte den fina lilla väven och han själv inte kunde låta bli att känna. Visst var den fin mamma? och så det strålande leendet och det glittrigaste glittret i dom vackra ,vackra ögonen......:visst var den fin! nästan lite hänförd över sin egen förmåga att ha åstadkommit något så speciellt :) Numera kan jag nästan inte ha mobilen i snuttis, men det spelar ingen roll, med ska den ändå, den ligger stadigt förankrad i min ficka så fort jag ger mig utanför dörren, en bit av min Johannes ligger stadigt förankrad i min ficka....alltid! Så det var inte konstigt egentligen, att paniken smög sig på, bestämde mig för att gå EXAKT samma väg som jag kommit när jag cyklade till väninnan, att det var kolmörkt struntade jag totalt i, jag tänkte INTE åka hem utan min snutteväv......BASTA!!!! Och tänk! när jag kom ner till min cykel och skulle låsa upp och börja trampa så kastade jag ett öga ner i cykelkorgen.........och där, alldeles stilla och fin låg den, den bästa present en mamma kan få :) /L

Ibland blir jag så trött och ledsen, man tror att man gjort något bra, men så visar sig att så var det inte, då blir jag ledsen. Jag blir också ledsen på mig själv just FÖR att jag tillåter mig att bli ledsen, ledsen när vänner inte reagerar som jag förväntat mig, ledsen när vänner inte ringer tillbaka fast dom SER att man ringt, ledsen över brutna löften, ledsen över så jävla mycket. Det är inte deras fel att jag blir ledsen, det är JAG som avgör hur jag ska reagera, önskar så att jag hade förmågan att bara SKITA i folk, jag får jobba på det/L

Jag försöker verkligen....gilla läget alltså, jag har haft otaliga debatter i skallen hela helgen, angående groda och far förstås, eller egentligen är det väl far, jag har varit arg,galen,förbannad, så till den milda grad att jag för en stund velat åka dit, ställa mig näsa mot näsa med fanskapet och bara skrika :VAD HÅLLER DU PÅ MED???????????????????? Sedan har jag varit förnuftig, snäll, förstående, försökt se det ur hans synvilkel, det är ju hans pojke också, det är det, han vill ha bättre kontakt, och det är väl bra; men det där gnagande tvivlet sitter som en liten irriterande spik i magen, hårt, hårt sitter den där....fast och stadig....orubblig! den där känslan av det bara är ännu en av pappas "nycker" måste jag faktiskt kalla det, varför? för att det aldrig,aldrig är bestående, och den som åker jo-jo här är den vackraste i världen, alltså grodan, det är INTE OKEJ!!!!!! 1 ) Jag vill ha mer tid - fast han ringer aldrig i veckorna (pappa alltså) 2) Det känns inte bra - han låter grabbarna sköta sig själva och straffar ut båda om en gjort fel 3) Jag vill ha en bättre relation -han hånar båda killarna för deras relationer med sina mammor (ska du inte ringa morsan och skvallra nu?) när han skällt ut dom för något.....vuxen poäng saknas definitivt där 4) Ena dagen får man hoppa i soffan, pappa hoppar till och med han också :) nästa dag får man en utskällning om man sitter fel på stolen....(bara typexempel från min sida, har inte varit just en stol) poängen är: Man kan INTE förvänta sig att en bra relation bara ska vara där. Den måste BYGGAS! OCH man bygger inte bra om man inte är konsekvent, eller som grodan själv uttrycker det. GRODAN: jag vågar inte göra pappa arg för han skriker så då Mamma: men jag skriker ju också, jag skriker ju jättehögt Grodan: jaaa, men det är inte samma sak, för ibland när pappa är arg så fattar jag inte vad han är arg på, det är så konstigt mamma. Det är det här som ger mig ont i magen, hela tiden han är ju exakt likadan med mig när jag tänker efter, ena dagen så är det ,tjena,tjena, idel leenden och snacka glatt om ditt och datt, stanna och dricka kaffe till och med när man ska lämna groda eller skriva på något papper (sådant som alla med delad vårdnad måste göra) nästa dag är det sammanbitet, tyst, vägrar prata och man bara VET att man är såå oönskad som en mamma bara kan vara! och det jävligaste är att man vet ALDRIG när det ska vara en trevlig far och när det ska vara en jävlig far som man tvingas träffa, det här lever barnen i... är det konstigt att man inte får en bra lättsam relation? Jag tycker inte det! Så därför känns det inte så bra det här, att liten ska stanna en dag extra varje gång, men jag säger inget om det....ännu! Så länge jag ser att min groda är okej med det här och att det känns bra för honom, så länge är det bra! Fast spiken i magen.....den sitter där den sitter! /L

I morgon är det då dags, den sedvanliga pappahelgen,fast denna gång med vissa förändringar, dels skall grodan stanna till måndag morgon i stället för att komma hem söndag förmiddag OCH lillebror är av någon anledning inte där ? det blir alltså lite mer pappatid, någon tanke har säkert far med detta men jag bryr mig inte om att fråga. I vilket fall som helst så är grodan glad för att han skall få vara lite själv med sin pappa (förutom sambon då),han är inte riktigt lika glad över att behöva stanna till måndag, men som jag sagt otaliga ggr under dagen så kommer det säkert inte kännas särskilt konstigt utan gå hur bra som helst. Pratade med ex nr två (den andra mamman) ja, vi har en bra relation och jag gillar henne skarpt, far hade ringt dit också och berättat om Turkiet och nu var resan tydligen betald, så det är säkert en sådan sak han tänker berätta för Johannes i helgen när dom har egentid. Han komer att bli överlycklig (Johannes alltså), tänk att få flyga utomlands, det har han aldrig gjort men alltid tjatat om :) är såååå glad för hans skull även om jag kommer sakna honom varenda minut och räkna ner timmarna tills han kommer hem igen. /L

Jodå, nog börjar han bli frisk alltid lillskiten, just nu sitter han vid köksbordet och bryter udden av pennor medans han muttrar diverse besjärjelser åt höger och vänster, jag har flytt fältet, skulle redan fallit platt ner om blickar varit vapen, tog min tillflykt hit för att få loss frustrationen.....så nog håller han på att bli frisk alltid!!

Fick ett samtal i går från grodans far, ett mycket krystat,tillknäppt samtal skall tilläggas, det gick ut på att det inte kändes bra för far att bara ha sonen varannan helg, han ville ha mer tid?? rimmar oerhört illa med att han aldrig ringer sin son i veckorna aldrig hör av sig för att bara säga godnatt t.ex förra sommaren tror jag det gick 5 veckor utan ett jävla tecken, visst ,visst, då var det bestämt att grodan inte skulle vara där för pappa skulle bort, men man kan väl för fan RINGA! Men nu alltså ska det bli andra bullar! : jag tycker kanske att man ska vara mer bestämd säger han till mig i telefonen,som mamma och pappa säger så ska det va??? och detta efter att han i 7 år, 7 långa år (sedan grodan var 4) låtit Johannes få vara med och bestämma hur mycket han vill sova där(utöver varannan helg) likadant har han låtit det vara lite flytande när det gäller semester och sommar, det längsta han haft grodan i ett streck är en vecka, allt detta har han själv kommit med förslag om eftersom han sket fullständigt i att höra av sig fram till grodan var fyra, det fanns alltså ingen pappa närvarande över huvud taget de första fyra åren. Det var väl mycket pga detta som han själv ville låta johannes vara där när han ville och inte tvinga fram något. Men nu är det alltså ändrade planer, nu när han är 11 och skall fylla 12, då ska det bli andra bullar?? Blir förbannad,frustrerad,ledsen och trött, inte på att han vill ha Johannes mer, det är ju underbart OM Johannes vill, nej jag blir förbannad på att när han väl har Johannes så är det ju inte så jävla mycket kvalitetstid ändå, Johannes har många ggr fungerat som barnvakt till lillebror och pappa sitter på kontoret eller kollar tv med sambo, hur många ggr har inte jag fått hem en ledsen och trött grodan, och som sagt, han har ALDRIG engagerat sig de två veckor som går mellan varannan helg, inte ett samtal, ingenting, och jag har ALLTID skyddat honom, tagit pappa i försvar när liten groda undrat varför pappa inte ringer, jag har kämpat hårt för att få grodan att ringa själv, ta initiativ, men han är ett BARN det är INTE han som ska ta det ansvaret, utan det ska den vuxne, och sedan låter den jäveln som om det var MITT fel att det inte känns bra i relationen med grodan, han är tillknäppt och arg på mig?? Jag tycker inte heller det har känts bra alla ggr jag tröstat, förklarat varför pappa eller sambo sagt eller gjort si eller så, men inte EN enda gång har jag visat Johannes hur arg jag varit på dom vuxna, jag har som sagt tagit dom i försvar, för deras skull?? inte en chans, utan för Johannes skull förstås. För att han ska få ha kvar bilden av världens bästa pappa (sedan kanske jag gjort honom en björntjänst, det är mycket möjligt) att sedan Johannes själv blivit så stor så att han genomskådat oss vuxna, det är ju naturligt på något sätt, numera vet han att det inte alltid blir som pappa lovar, likaväl som han vet att jag inte alltid har råd med allt det där han vill ha eller vill göra. Han har kort sagt lärt sig hur det funkar hos pappa och hur det funkar hos mamma. Och han vill INTE ens åka dit mer än nödvändigt. Men han gör det ju, ofta säger han att han är rädd att göra pappa ledsen, det är INTE heller ett ansvar ett barn ska ha!! Under alla de här åren har jag ALLTID sagt till grodan att om han en dag skulle vilja vara mer hos sin pappa, bara åka dit en vanlig dag, eller kanske bo varannan vecka så ska han bara säga till för det får han så gärna göra, jag har jobbat HÅRT för att ge honom känslan av frihet när det gäller mamma och pappa, jag får träffa min pappa när jag vill, jag får sova hos min pappa när jag vill, det är det jag jobbat för att han ska känna. Då uppskattar jag INTE när den så kallade vuxna agerar som om det är MITT fel att grodan bara är varannan helg. Jag vill ha mer tid säger han, men gör något vettigt av den tiden då! säger jag! Så nu ska liten alltså vara kvar till måndags morgonen i stället för att komma hem på söndag eftermiddag, men han tog det bra och tyckte att det var väl okej :) Vad som däremot INTE är okej är att en vuxen lägger över sin skit på mig. DET är inte okej!!!!! Sen ska vi åka till turkiet en vecka i maj säger han också, kul, kul, grodan kommer bli överlycklig :) men det hade ju varit kul om han med en trevlig röst diskuterat med mig, hur är det ? kan han ta ledigt från skolan? osv,osv, men nej,nej,nej,det gick INTE, utan VI SKA, med undertonen säg inte emot. Det gillar jag inte heller. Men jag hoppas det blir av och att det blir en trevlig resa för min Johannes skull. Johannes pappa ger jag inte en femma för just nu, och jag känner hur mamma lejonet i mig ligger vaket, lurande, med blicken på helspänn....hela tiden, såra min son och det smäller!!! Jag kommer hugga DIREKT, och han kommer inte ens att fatta vad som hände!!! Så akta er för mammor,snälla ,beskedliga, jobbiga, typiska,tjatmammor, vi kan bli dödliga vapen, vilken sekund som helst- tro aldrig något annat!! /L

Nu har vi varit hos doktorn då.....blev vi klokare?  det kan jag inte påstå, sen undrar jag över en annan sak, varför är det så att vissa människor har den där skumma inverkan på en så att det räcker med en blick för att man på något sätt skall känna sig SKYLDIG, som i det här fallet, när undersökning var avklarad och det hade konstaterats att det var ett virus ( nähä, är det sant) som Johannes hade  så satt vi då där, Johannes jag och Dr (en kvinna i detta fall) Johannes satt och gjorde sitt bästa för att inte hosta upp diverse organ, vi andra två satt tysta.....joo, skulle han kunna få hostmedicin sa jag till slut, och EXAKT där kom den........blicken som sa allt.

En sträng,sträng blick på mig över glasögonkanten,sedan en titt i datorn,ett kort hummande läte och sedan ytterligare en sträng blick. 
: jag skrev ut en flaska i januari, gjorde jag inte?? lite frågande så där...fortfarande mycket sträng blick, joo,men det var en liten flaska pep jag och den är tyvärr slut.....ytterligare hummanden, medans min groda (Johannes) nu flämtade efter luft mellan hostattackerna, jag skriver ut en flaska då....men bara ETT uttag, följt av den stränga blicken, och där satt jag och kom på mig själv med att känna mig som om jag försökte snuva till mig något MYCKET dyrbart för att sälja på svarta marknaden och tjäna MASSOR med pengar på. Ja men för fan det var HOSTMEDICIN vi pratade om............inte nån mystisk farlig drog, inte massa konstiga piller......HOSTMEDICIN!!
Nu står den där i kylen och lyser i all sin glans denna mystiska .....nästan förbjudna flaska a 108 kr
MOLLIPECT....det ni....det är inte kattskit det inte :)

Stackars liten......eller egentligen kanske hon inte var så liten, men det lät så i alla fall när jag lyssnade till den hasplande,darriga stämman, jag pratar om en försäljare, eller försäljerska kanske det heter? som ringde för en stund sedan för att sälja sin FANTASTISKA produkt .....naturligtvis! Först blev jag irriterad,sedan blev jag trött, till slut tyckte jag synd om kraken, åhhh så hon kämpade för att vinna mig, men bra gjorde hon det inte, darrig stämma,hasplande, så nervös så hon snubblade över orden, och när jag frågade lite försynt varför just hennes tabletter var så bra och skulle få mig såååå pigg, så hände det som bara inte FÅR hända.....hon blev tyst!!!! Lilla gumman, suckade och sa ja till en månads gratis förbrukning av piggelipigg piller (man kan alltid maila och säga upp skiten) ni skulle hört hänförelsen i hennes röst när hon insåg att jag sagt ja, så du vill HA dom, är det säkert?? jamen va BRA!!!! pep hon, lilla skruttan :) kände mig MYCKET nöjd och snäll när vi lade på luren, nu har jag gjort någons dag....... ..hon VAR väl nervös? det var väl inte bara ett trick? eller???

Jaha så sitter man här igen då med sjuk liten kille :( det är bara två veckor sedan han opererade sig, ja men va sjutton. Det är säkert jag som smittat honom fast jag inte varit sjuk direkt, klart jag inte har...jag är ju vuxen och till på köpet mamma, jag har inte TID att vara sjuk, jag har inte RÅD att vara sjuk, det är den bistra jävla sanningen. Ibland är jag sjuk i alla fall, dvs jag lyssnar till den inre rösten som säger åt mig att LYSSNA på kroppen, att strunta i att vara duktig för en gångs skull,då stannar jag hemma,två kanske tre dagar till och med, men det svider saftigt när lönen kommer. Har man som jag dessutom skulder som dras varje månad så blir det INTE mycket kvar den saken är säker.Så därför är jag INTE sjuk, fast jag känner mig rätt dassig, och hostar det gör jag....ibland, huvudet värker, men SJUK det är jag INTE!!!! Egentligen är det inte så konstigt heller att man är halvdassig rätt ofta, jobbar man med små rara barn som inte heller får vara sjuka utan ska vara på dagis kosta vad det kosta vill så blir det lätt så här, droppen var väl ändå när undertecknad ringde en förälder för någon vecka sedan eftersom det lilla barnet,hostade,hostade och hostade, röd i ögonen av all gråt och en nos som bara rann och rann, snälla föräldern kom naturligtvis och hämtade sitt gryn, men DRÖM om vår förvåning när förälder morgonen därpå kommer kånkande med litet gryn igen, med orden : vi har varit hos dr, det är inget fel på honom, han hostar inte! VAD säger man då??? nehe, jag måste ha INBILLAT mig att ungen knappt fick luft pga all hosta som aldrig ville ta slut, och näsan, och tröttheten som gjorde att liten inte alls hängde med i farten på dagis.....jamen den inbillade jag mig också naturligtvis!!!!!! ...... men ja är inte bitter!! /tjing

Nu är det officiellt..........våren är kommen :) hittade två tussilago på väg hem från affären, plockade jag dom? ja men det är klart! en till mig och en till min syster, studsade nästan hem full av bubbligt fnitter...VÅÅÅÅÅR!!

Liten har blivit stor, gissa om jag blev förvånad när han kommer hem från skolan i onsdags och med andan i halsen frågar om han får sova hos Philip på fredag, en mycket förvånad mamma svarade lite svävande att:njaa, jaa,det går väl bra, men vill du inte ha fredagsmys då??? :( min lilla groda, hos polare, hela fedagsnatten, UTAN MIG!!! Jag kunde INTE riktigt njuta av tanken på ofrivillig barnledighet (fast jag borde), till saken hör ju också att min lilla kille ALDRIG velat sova borta pga sängvätning, så detta kom som en chock för en måste jag säga. Nåväl på torsdagen var han fortfarande bestämd och stod fast i beslutet att överge undertecknad för nya äventyr :) så efter samtal med Philips mamma så bestämdes att Johannes skulle följa med Philip hem efter skolan på fredag och så hörs vi på lördag förmiddag.......jaha!! På fredag morgon tog han den packade ryggsäcken på axeln och så traskade vi till skolan, det kändes mycket underligt att vinka jö-jö måste jag säga, jag VET att han är 11 år och alltså ingen liten bebis längre, jag vet att det här bara är början, men det är svårt, så svårt för ett mammahjärta att inte längre vara the one and only, det blev ju inte bättre av att jag kl 05.30 i morse blev väckt av ett sms där det stod, jag säger godnatt nu mamma....KLOCKAN HALVSEX!!!!!!!!!!!!! jag hoppas att det är förseningar i cyberspace och att detta mess skrevs igår kväll. Det lär väl visa sig :) Jag har inte hunnit njuta av varken ensamhet eller tystnad....inte denna gång, men jag är rätt säker på att det kommer fler chanser :) / Tjing

I lördags var det då dags, kl 15.30 styrde vi kosan mot bror ut i munga som fyllt 60 år för x antal veckor sedan, eftersom han då hade den smaklösa stilen att välja soliga Afrika i stället för fest för släkten så blev uppvaktningen något försenad. Men jag förstår honom vem skulle inte välja resan och som han så snällt skrev i sitt sms till mig " 35 grader varmt,ca 8 meter till vår strandbar där för övrigt allt är gratis"....vad svarar man på det? Nåväl nu skulle vi i alla fall ses och lämna paket och avnjuta smörgåstårta, jag tänker INTE skriva hur det gick, men när jag summerade denna kväll i släktens sällskap för en vän i telefon senare på kvällen så var slutkontentan bara att det var som det alltid blir, lite surt, lite bitskt, lite skratt,lite varmt,lite kallt..... mycket trött!!!! Bror tittade lite facinerat på den fina biografin om Ulf Lundell.... Lundell....jaa, jaha?? men när den lilla kartongen med tre sorters whiskey öppnades, hördes små förtjusta pip och hänförande flämtningar, och när undertecknad helt seriös frågade bror om det faktiskt var någon skillnad på de tre flaskorna fick jag en MYCKET förmanande blick tillsammans med en lång harang om ålder,fränhet och massa annat jag inte förstår, (jag menar starkt som starkt) det gick inte att ta miste på vilken av presenterna som gick hem bäst om vi säger så :) Tjing

I ärlighetens namn så måste jag medge att jag är lite trött, lite trött på ..... mycket känner jag, har ont som fasiken i den så kallade (eventuella kanske inte, ta en alvedon och ring om det blir värre) bältrosen, har haft en sjuhelsikes ångest för Johannes operation (som numera är avklarad) har hamnat som vikarie på stället som Gud glömde och där ska jag då vackert stanna till sommaren :/ tanter och intriger,elakheter,påhopp....mycket kärringaktigt, och även om det inte är undertecknad som är drabbad så bär detta med sig en mycket bitter smak i hela huset......brrr lägg till tjafs med grodans far, Vissa dagar känns det som om de sista månaderna helt enkelt varit LITE för mycket. /Tjing

Så jävla trött på att ta skit ca två ggr/år för något jag inte gjort, tassa på tå, vara snäll, förstående, inte säga något för att förvärra situationen fast hela mitt inre SKRIKER i frustration, så jävla,jävla trött, men jag håller tyst, är förstående,tar att jag får en lur i örat, allt för grodans skull. Jag håller käften för grodans skull, säger inget fast jag vill åka dit och bara skrika, ifrågasätta intelligensnivån på både far och sambo, IDIOTER!! men jag gör det inte... för grodans skull. När grodan ville lära sig vägen till pappa så att han själv skulle kunna cykla,och vi kom dit och liten groda knackade på för att han ville visa mamma sitt fina rum, och sambo öppnade men inte släppte in? varken mamma eller liten groda........ då sa jag inget, bet ihop fast jag ville slå in skallen på henne, särskilt när jag såg litens trumpna ledsna min när vi cyklade hem.
När min fina ,fina unge kommer hem och är ledsen för att fars flickvän sagt åt honom att det är äckligt??? att ha plåster på fingrarna när man äter middag (vet han hur mycket bakterier det finns under plåster?)  då sa jag inget, då tröstade jag bara, när min underbara älskade unge gömde mobilen i kalsongerna? smög in på toa för att ringa sin mamma eftersom både far och flickvän sagt att han inte behöver ringa mamma när han är där, då sa jag inget, eftersom jag varit med om att lite groda får skit för att han berättat för undertecknad, när min fina fina unge kom hem och var ledsen för att pappas flickvän frågat om han trodde att han var tuff för att han inte hade jacka på sig mitt i vintern(att han hade fleecetröja + fodrade luvtröjor hörde liksom inte dit) då sa jag inget heller, tröstade bara och sa att han inte skulle vara ledsen, att han inte skulle bry sig om.
Så många gånger, jag har hållit käften, så många gånger jag har varit så ledsen för min lilla fina pojkes skull, när pappa lovade att dom skulle åka utomlands, och INTE bara sket i att ta med sina barn utan även sket i att berätta att det inte skulle bli av, då fick jag stå och se tårar fyllas i min fina pojkes ögon, JAG fick sitta på säng och trösta försöka försvara,försöka förklara att pappa inte menade så, att det säkert blir någon annan gång, osv, osv.
Så många gånger....................men inte mer,nu JÄVLAR räcker det.
Jag tänker inte ta skit mer för något som någon annan mår dåligt för, jag behöver inte fösöka skydda liten groda, pappa är redan genomskådad, liten groda är INTE dum i huvudet. Så nu är det så att den han bor med kan få ta en lur i örat, den han bor med kan få tassa på tå, JAG gör det INTE!!!!!!!!!!!!
Jag BEHÖVER inte, vilken underbar känsla!
Liten groda är numera stor pojke som fattar så mycket mer än vi stackars dumma vuxna vill se....så är det!
/Tjing

Men vad är det med dig och kaffebryggare?
Jag tror att jag fick den frågan inte mindre än fem gånger igår, varför?  för att jag igår fick bege mig iväg och köpa ny bryggare för säkert (jag lovar) sjätte gången på typ fyra år.  Så vad gör jag då? svar: INGENTING!
Det är säkert, jag gör precis som alla andra dödliga, jag fyller på vatten,jag fyller på kaffe, jag trycker på lilla knappen, men tamefan om inte det helt osannolika händer ....gång på gång, igår skulle jag bara fylla på kaffe i min kopp, jag tog den lilla kannan och vips så hade jag en fjäderjäkel i fejset, (inte fjäder som i dun)  en sådan där spiralformad sak ni vet som ska sitta i själva bryggaren, över kannan för att det ska börja rinna vatten. Försökte förgäves laga, men insåg rätt snart att det måste varit en miniatyrmänniska som pillat dit den fjädern, HAR folk så små fingrar..... det övergår mitt förstånd, eller snarare mitt tålamod, efter ca tre minuters pillande är jag färdig att slänga både fjäder och bryggare i väggen, alltså är det lika bra att ge upp.
Den här gången levde min bryggare i hela 2 månader, den innan levde i ca 6 månader. Kan inte och kommer antagligen aldrig förstå vad det är som blir fel,men det är bara att inse att vi är en dålig kombination. Till  saken hör ju att jag är totalt beroende, jag behöver,vill ha,måste ha kaffe, vill inte sluta,kommer inte att sluta, nån jävla last ska jag väl få ha jag också. Då återstår endast att inhandla ny och hoppas på det bästa :)