lottaloving

Han gör mig andlös.....så är det bara....andlös........andlös.....andlös

Så var det dags igen, liten ska åka ifrån mig.....denna gång är det småland och Skara sommarland som står på tapeten, jätteskoj för  liten /halvstor groda...... mamma däremot fylls med den ack så välbekanta ångesten......har lärt mig vid det här laget.....inget att göra, bara vänta, till slut lägger den sig hjälpligt, men helt går den aldrig över, inte förrän han står i hallen igen den lille mannen........så är det bara!

Så blev det så att grodan ska åka till pappa då, bara till i morgon...men ändå! känner direkt hur det börjar krypa i kroppen av rastlöshet. Har så svårt att slappna av ibland,ringde Suss....jepp....hon sätter på kaffe....mot Gryta på cykel.....i motvind...borde väl trötta ut lite i alla fall =)

Någonting har hänt! Jag är inte riktigt säker på vad, men en förändring har skett, den lilla gosiga grodan som jag satte på kollo bussen är DEFINITIVT inte samma obstinata,tvära,buttra, coola halvtonåring som klev av..........vem? var? och framförallt varför? Det finns ju stunder förstås...stunder av mjuk,varm,gosig groda...fast då måste jag skynda mig,gärna när han är i ett halvtöcken och ännu inte riktigt gnuggat sömnen ur ögonen, då...med lite tur kan jag få ett par varma armar slingrande runt min hals och en mjuk,varm pojke som försiktigt bökar sig närmare.....härliga underbara unge! Sen kommer vakenheten närmare och mjuk varm pojke slingrar sig ur mitt grepp och snubblar nyvaket in på toaletten.....och vem kommer ut???? jamen det är ju självklart!!! här finns ingen gosig unge inte! en butter,tvär, muttrande grabb sitter där vid mitt köksbord,lågt mumlande svar på mina frågor om frukost, suckar och längtar förtvivlat till i morgon bitti.....när min groda tittar fram igen. /L                                                             

Ibland så kommer det något som påminner, det kan vara en doft, ett ord, en bild av något, som påminner om dom som gått vidare,som inte längre är kvar, idag blev det en sådan dag.
 Jag blev påminns helt enkelt, inget jag är ledsen för....tvärtom, fast tårarna rinner nerför mina kinder och det gör fysiskt ont i hjärtat så är jag ändå glad, jag sitter här och ler mitt i gråten, ler för att jag fick lära känna dig, ler för att du gav av dig själv till alla andra men även till mig som egentligen från början var  din storasysters kompis, ler för alla fina,fina ord du skänkt mig genom åren, ler  för att jag fick vara nära dig, även om vår relation baserades mest på det skrivna ordet.
Jag saknar dig , jag saknar dig så, saknar dina mail fulla av ord...om allt, saknar din livsglädje som du hade den enorma förmågan att sprida till och med via din dator.
Läste din systers blogg idag, hon skrev om dig....och då kom tårarna, så nu sitter jag här Sonia och gråter....och ler Tack! du underbara vackra vän /L

Bussen var försenad så jag fick vänta länge, men jag var ju inte direkt ensam =)
mammor, pappor och syskon stod samlade i en salig röra´, en känsla av förväntan låg över hela stället. Och så mina vänner kom bussen, den stora gula dubbeldäckaren gled sakta fram genom folkhopen. Jag tittade och tittade för att försöka hitta honom genom de tonade rutorna.........dörrarna öppnades och så plötsligt hoppade han ut, en brunbränd, skitig, rätt lång ? grabb med naglarna målade i en nyans av mörkblått släntrade fram till mig, först en lite lam kram så där men sen plötsligt sjunker den stora, lille killen mjukt in mot mig i en omfamning som inte vill ta slut, vi bara står och står och står och kramar och kramar och kramar. Sedan blir det dags att leta väskor, Johannes står med en massa andra ungdomar precis framme vid farbrorn som står och langar ut väskor på marken, jag ställer mig en bra bit längre bak tillsammans med andra föräldrar.

Förstrött iaktar jag en blond söt figur som försiktigt tränger sig fram genon vuxna och barn och väskor, följer henne med blicken när hon styr stegen rakt mot min groda, slingrar armarna vant runt hans hals och KYSSER honom rakt framför alla kolloledare,föräldrar och barn......jag höll på att dö!!!!!!! 
Visste inte om jag skulle svimma eller spy........min groda, min godis, min underbara ljuvliga unge, vad GÖR HON????

Stod som i trans och följde henne med blicken när hon efter kyssen tog sig ut ur trängseln igen, och plötsligt kunde jag identifiera spykänslan i magen, min groda,min godis, den vackraste i hela vida universum är faktiskt inte längre bara min!