Makabert!
: Hej min vän! kl nio i morse blev jag väckt av mäklaren, hon ringde för att berätta att det varit inbrott i min pappas lägenhet, allt är stulet, endast sänggavel kvar, kl 11 fick jag ett nytt samtal, denna gång fick jag veta att min pappas aska kommit bort.
Jamen va fan !!!!
Urnan skulle från vår lilla stad till Finland för att läggas i familjegraven, KOMMIT BORT?????? hur i helvete tappar man bort en urna?, VAR tappar man bort en urna? råkar man i ordets rätta bemärkelse TAPPA så att innehållet på så sätt strös för vinden? eller hamnade den på fel tåg måntro?
Och jag som i min enfald trodde att JAG hade problem!
Hur tröstar man en vän i denna situation? VAD säger man?
Det ordnar sig klingar lite falskt i denna stund måste jag säga.
/Tjing
On the road!
Fick vi komma bara en gång? * ler ljuvt, men hur i ALL världen kan man tro det? Doktorn bokar inte operations sal utan att själv undersöka Johannes, visst kan jag förstå det på ett sätt, men röntgenbilderna från vår lilla stad då, har inte Dr sett dom? Jo men Dr skall SJÄLV konstatera att kulan sitter där den sitter innan han bokar op, för det kanske inte blir operation säger den dumma fan i telefonen, NEHEJ!!!!!!!! så det man konstaterat och sagt här i stan är alltså inte sant? eller, varvid rösten i telefonen börjar låta lite lätt besvärad, joooo, det stämmer nog men Dr skall se SJÄLV, så vad fan har min som varit tvungen att slänga fram hela alltet för diverse läkare, både på akuten, urologen och kirurgen i den här stan för om inte deras konstaterande och diverse röntgenbilder RÄCKER för fina Dr i Uppsala, nu ska vi alltså kuska buss till Uppsala på måndag BARA för han skall vara tvungen att klä av sig IGEN och låta nån människa börja trycka,peta och massera hans pung och området runt omkring, han är ELVA år för i helvete, tar man ingen som helst hänsyn till att det här är ETT BARN??? Jag är så in i helsike FÖRBANNAD!!!!!!!!!!
Vi skall alltså
1 ta ledigt IGEN
2kuska buss till en främmande stad
3Grodan ska tvingas genomgå div skämmiga undrsökningar...............................VARFÖR????????????
För att röntgenbilderna från Västerås inte duger för Uppsala?
Fy faaaaan säger jag bara, fy, fy, fy faaaaaaan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Frustrerad
Världens finaste kille!
Stora killen :)
Nära och kära :)
BITCH!
Hoppetossa!
Uppsala!
Inneboende!
Väl utlockad blev jag formligen påhoppad av hungrig,darrande,mycket liten kisse,klorna hakade fast i jackan och där satt hon sen och INGEN skulle flytta på henne..BASTA! Efter diverse funderande och diskuterande bestämdes att hon skulle få följa med hem för den dagen i alla fall och få mat och värme, medans vi lokaliserade ägare....BAAH!!!!!
Nästan tre veckor senare har vi alltså en inneboende till Nisses och bäbis förtvivlan (husets rättmätiga ägare och två MYCKET trevliga katter) Nisse som då är kastrerad hanne på dryga 7 kilo går i långa cirkel liknande moves runt den lilla,lilla (högst 2 kg) kattan, med en förskrämd blick på mig och långa klagande läten låter han mig veta sin åsikt, hon kan ju vara FARLIG!
Bäbis som trots sitt namn är en äldre dam med värdighet ( 16 år) viker inte en cm, icke sa nicke, hon är inte elak utan bara lite avmätt sådär, förutom mot mig då, mig sitter hon och STIRRAR ut med stinn blick med jämna mellanrum, och gud nåde mig om jag tittar tillbaka.....då börjar klagolåten....länge sitter hon där och låter mig veta EXAKT vad hon tycker om att få ytterligare en gäst som inkräktar på hennes marker och tar över HENNES människor.......det är INTE nådigt. Kattfan däremot hon är smart, hon är en gambler inget snack om saken! Hon bidar sin tid, först var det matskålen, det tog ett par dagar men sedan var det liksom avklarat att när hon åt så åt hon och hon allena, bäbis kunde åtminstonde kliva ut i köket fast hon satt och åt, nisse däremot den store starke mannen, stack ibland fram en förskrämd nos runt hörnet, en nos han blixtsnabbt drog tillbaka om hon tittade upp från maten.
Sedan blev det korgen, Nisses korg skall tilläggas, där lade hon sig och sen låg hon liksom bara kvar och bidade sin tid lite till, nu började han faktiskt försöka säga ifrån ( Nisse alltså) såg för roligt ut när stor svart 7 kilos katt fick dask av liten, liten tass, men skraj blev han, SPRANG till mig ,hoppade upp i mitt knä, vilt klagande.........vad har du släpat hem, sa blicken.........MAMMA!!!!!!!!!!!
Vi har döpt henne till Elsa så länge, hon är otroligt vacker, en blandning av siames och bondkatt, NÅGON måste ju sakna henne. Så vi har skrivit lappar och gått runt och satt upp lite här och var, men inget napp ännu, till grodans glädje, Nisses förtvivlan och bäbis lite fnysande föraktfulla blick (som säger mer än tusen ord) Under tiden vi alla på olika sätt aklimatiserar oss till den nya situationen så ligger hon där nöjt spinnande i Nisses korg och slickar tassarna.. kattfan.. /Tjing
Jaha!!!
Tiden går
Ironic
ett tag sedan, men VIKTIGT!
Sjuk groda!
1 ringa bemanningstjänst som jag är anställd hos
2 ringa det ställe jag skulle jobbat på den aktuella dagen
3 ringa Unimed sjuksköterskor och anmäla vab
4 ringa försäkringskassan och anmäla vab
5 ringa skolan och göra sjukanmälan
Det är väl en jävla tur att man har fast telefon!
Rofyllt
Begravning
Så nu ser vi framemot ett år av ljus och glädje, glädje i det som komma skall men även i minnen av det som varit.
Grodlös!
Det började sent den här gången,faktiskt så sent som igår kväll. -jag kommer saaaakna dig mamma viskar den där lilla lilla rösten som bara kommer fram när han är riktigt liten i hjärtat nu för tiden, jag kommer saaaakna dig! då MÅSTE jag ta till den hurtiga rösten, något annat funkar inte,tro mig jag har provat.
-Sss det är två dagar bara,du kommer busa så mycket med lillebror så du hinner inte sakna, bla,bla,bla....osv.
Till slut (om det fungerar,händer att det inte gör det) så byts den lilla rösten mot en röst full i bus och fnitter, efter att undertecknad petat pillat, killat på i alla möjliga lägen, då blir det ett skrattfyllt högljutt -Jag KOMMER SAAAAKNA DIG som tonar ut i en förnöjd suck och ett lugn i den lille mannens blick.
Det är något magiskt med det här bandet mellan mor och barn ibland, för det är INTE måste jag betona, det är inte det att han inte vill träffa sin pappa, det vill han, ibland längtar han massor efter pappa och då ringer han den lille, men det är något med att lämna hemmet som gör att magen knyter sig och ögonen får den där sårbara oroliga blicken, blicken som BER mig att aldrig lämna honom, att säga att han aldrig behöver åka någonstans om han inte vill.
Vilka turer vi haft, jag har aldrig, ALDRIG haft så ont i hjärtat och själen som när jag hört gråten i andra sidan av telefonen,den viskande tysta men ändå hjärtskärande gråten, då han sitter på toa trollungen (eftersom det hörs minst där) och jag med lugn och inte barsk men lite bestämd röst får tala om att han snart kommer hem.
Vad är det då som händer? man kan ju tro att far är alldeles förskräcklig, det är han INTE, MÅSTE betonas, far är en rätt vanlig man, han slår inte och skulle aldrig i något läge slå sina barn (han har två då) när de båda bröderna busar för högljutt kan han ryta i med papparöst, men det kan väl gemene man. Det finns villa, ny(gammal) flickvän som (även om hon inte är så poppis i pojkarnas ögon) är rätt snäll, det finns varsit fint rum,det finns prylar i massor och en vanlig familjär hemma miljö. Det är ochså därför jag kan låta min groda åka till pappa fast han knorrar ibland för jag VET att han har det bra (hur det nu går ihop med att han ringer och gråter? ) låter galet, jag vet men det händer mycket sällan nu för tiden och Jag KÄNNER mitt barn, jag ser på hela hans kroppsspråk när han kommer hem och hör på rösten när han berättar om helgens bravader att det varit BRA, vilket han själv brukar konstatera ibland med något förvånad stämma. -Jag har faktiskt inte saknat din nästan NÅGONTING mamma ! Men ( tack för den ) så bra lilla gubben ler undertecknat rart, där ser du att det är roligt att åka till pappa.Mmm mummlar han på väg in till sitt rum för att nosa, pilla inspektera den familjära, trygga oasen fylld av prylar,pryttlar, kläder, stenar, actiongubbar och mycket mycket mer.
Allt är bra, lugnet återställt en nöjd pappa i telefonen ( för det kan inte vara lätt för honom heller kraken ) som talar om att helgen gått jättebra, och en nöjd groda inne på rummet, som redan glömt oron i magen och ängsligheten i själen nu när han är tillbaka på trygg mark. Så allt är väl ...................................tills nästa gång!
Operation!
Sagt och gjort vi packade ryggsäcken med ett par bananer och lite vindruvor, ringde sonens far som ställde upp med skjuts och begav oss då till akuten. Väl där kom vi in i ett helt tomt väntrum, inte en själ så långt ögat kunde nå, så där blev vi rätt fort omhändertagna av en sköterska som lotsade oss vidare till kirurgen, och här började då väntan.
Vi väntade och vi väntade, vi läste alla sagoböcker där fanns och vi väntade lite mer, sen kom en Dr ( mycket trevlig skall tilläggas) han tittade, klämde, funderade, klämde lite till,funderade och gick så iväg för att konferera, och vi? vi väntade....och väntade, så kom Dr tillbaka med beskedet - ni ska till urologen, så vi vandrade vidare till urologen och där började den riktigt tunga väntan, vi avhandlade ett helt avsnitt av anne på grönkulle samt ett avsnitt av försvunnen innan vi fick träffa Dr urolog, han var mycket mjuk, varm och förstående mot butter groda som tröttnat TOTALT på att hänga fram snoppen för främlingar, Dr bestämde att det skulle bli akutröngen och vi blev därför hänvisade ut till väntrummet igen där det blev mer tv tittande, nu med en liten groda som likt ett slags mantra upprepade ca var tredje minut- Vi skiter i det här mamma, jag vill åka hem, medans ansiktets uttryck skiftade mellan trött förtvivlan och inneboende ilska.
Efter en VÄLDIGT lång tid kom så sköterskan och sa åt oss att vandra vidare till akutröntgen, det var en mycket lättad mamma som med snabba steg gick mot röntgen med tidsinställd tioårig bomb bredvid sig.
Men väl där gick det undan vill jag lova, direkt in på röntgenrum där butter uppsyn hos groda byttes mot något ängslig, och plötsligt...bara sådär, så var undertecknad populär igen, lugna, hålla handen och pussa pannan blev min uppgift, och till slut hittade dom den där baskade testikeln som låg djupt medbäddad i magens lugna vrå, och där kan den då inte ligga kvar, utan måste "plockas ner" som Dr uttryckte det, vilket sker med hjälp av operation. Tillbaka till urologen där vi fick träffa snälla Dr igen som efter att ha berättat att det skall bli operation avhandlade disneychannel med liten groda i ca tio minuter, efter att gemensamt ha kommit fram till att Corey i vit huset var bäst så sa de nya polarna adjö ( heder åt en sådan Dr) och vi kunde ringa far för att få skjuts hem.
Och där är vi alltså nu, operation skall det som sagt bli, rätt snart, det rör sig inte om veckors väntan utan dagar eftersom det INTE är bra för en testikel att ligga varmt länge, det finns alltså en anledning till att män har en påse utanför kroppen :) och jag som bara trodde det var för syns skull ;)
Idag skulle grodan börjat skolan men är då hemma och har ont,ont,ont
undertecknad har gjort det som krävs för att försöka förbättra situation samt humör, dvs släpat fram stora madrassen framför tv:n gjort varm choklad och levererat x antal gosekramar. Och så lär dagen fortskrida i mysandets tecken.
Ha det bäst/L
JÄVLA BLOGG!!!!
ps jag ger mig FAN på att det här går att spara!
hannes
Gilla läget!
Jag satt ju då där i går, hela dagen vid telefonen eftersom Doktorn skulle ringa angående grodan.... och det gjorde han...............kl ÅTTA på kvällen ringde han, BARA för att tala om att han är ledig måndag, tisdag så därför skall vi skjuta upp ev ultraljud/ skiktröntgen till Onsdag....Ja men va fan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Han sa måndag när vi var på akuten, och eftersom undertecknad är vikarie på diverse förskolor OCH skulle öppna kl 06.30 på måndag så hade jag ju NATURLIGTVIS ( klok som jag är) ringt bemanninstjänst (som jag har som arbetsgivare) och berättat om vår situation och sagt till att jag då inte kan jobba på måndag (av förståeliga skäl) samt ringt min tillfälliga arbetsplats och berättat att jag inte kan komma, plus att jag fixade med de två andra vikarier jag skulle ha arbetat med så att en av dem övertog min öppning och den andra tog stängningen. Och icke att förglömma så begärde jag in en ny vikarie istället för mig.
Och nu ringer den baskade människan och säger att vi väntar till onsdag................. jamen Johannes då? han är rädd? han har ont! skiter man bara i det? Lite ont gör det ju förstår du, för det är ju lite trångt i gången som testikeln vandrar i säger doktorn glatt i telefonen. Men Johannes är TIO år, hur lätt är det när man är tio för det första,för det andra vilken jävla åkomma, det är ju inget man berättar för polare eller flickvän direkt....ja! jag har lite ont förstår du för min ena kula har stuckit iväg mot magen någonstans...så jag kan inte gå ut och lattja idag. Ingen lätt sak som sagt :(
Och jag då? har jag inget liv? och kan jag bara vara hemma för vård av barn hur som helst bara sådär för att HAN tycker vi skjuter lite på det?? TYDLIGEN!!
Blir såååå trött/L
Årets första dag
Inte visste väl vi att vi skulle tillbringa denna årets första dag på akuten i x antal timmar....suck! Det var den lille mannen som med förskrämd röst kom till mig vid niotiden i morse och viskade- mamma.... jag hittar inte min pungkula!! Jamen!!! vad svarar man på det? För det första kan jag inte ett skit om pungkulor, för det andra så kan jag fortfarande inte ett skit om pungkulor. Ska det vara så? kan den försvinna? var tar den vägen? det gör ont i ljumsken, är det farligt?. Nr ett på listan blev att lugna den förskrämde sonen, nr två blev att ringa sjukvårdsupplysningen..... sen blev det då akuten, där kunde man konstatera att grodan (kärt barn har många namn) hade rätt, den VAR försvunnen, vart den tagit vägen är dom inte säkra på...eller det klart dom vet att den vandrat upp mot buken, men ingen vet riktigt var den vilar nu, så nu återstår väntan, i morgon ringer farbror doktorn hem till oss och om den fortfarande är på villovägar så ska vi in på ultraljud (inte jag då utan Johannes) dvs om han har mer ont än idag, har han det INTE så återstår väntan till på måndag... men då blir det operation, och det är väl det som får lillskiten att sitta här med blek nos och darrande underläpp. Försöker övertyga honom om att det inte alls är farligt, men som han så vänligt kontrar med-du kan väl inget om pungkulor! / Lotta